Ur ”Systerskap” av Katerina Janouch
”Du ljög för mig. Du sa att du inte var otrogen fast du var det, och det var först när jag såg era sms som du tvingades att erkänna. Att du hade sex med en annan kvinna, ja det gör ont, men det är inte det värsta av allt, det värsta är att jag tyckt att du var min bästa vän och så ljög du mig rätt upp i ansiktet. Det är det som känns så … Och att du skrev att du älskade henne John, du skrev det svart på vitt, jag läste ju era mejl. Då kan du inte komma och hävda att du tappade kontrollen, du fortsatte ljuga fast jag konfronterade dig, fast jag sa att jag kände på mig att det var något… Du försäkrade mig om att du älskade bara mig, men samtidigt skickade du mejl till henne där du skrev att du älskade henne. Ni planerad ett liv tillsammans.”
Otrohet är en kränkande handling och innebär ofta en svår kris i relationen. Går det att hålla ihop en relation efter sådant brott mot tilliten?
Otroheten i sig kan vara möjlig att komma över. Lögnen däremot, särskilt om den pågått under en längre tid kan vara betydligt svårare att komma över.
Den som är varit otrogen måste naturligtvis avsluta relationen med sin älskare/älskarinna. Många gånger också bevisa konkret att relationen är över. Överhuvudtaget brukar den som utsatts för otrohet ha ett ha ett stort behov av ökad kontroll. Som ett led i att återskapa tillit bör den som varit otrogen ha en positiv inställning till önskan om ökad kontroll. Alltid vara helt öppen och tala sanning. Att undanhålla fakta för att skydda den som varit utsatt för otroheten har motsatt effekt. Inga nya hemligheter.
Den som varit utsatt för otrohet behöver känna att den som varit otrogen är beredd att kämpa för att rädda relationen. Hårt och tålmodigt arbete med att bygga upp ny tillit kommer att krävas. Räkna med många bakslag. Parterapi kan vara en god hjälp i processen.
Det är handling som räknas!